En av veckans patienter var en ung kvinna gravid i v 30 som kom in med lågt blodtryck, ikterus (gulsot) och njursvikt. Barnet dog och sedermera också kvinnan. Vet fortfarande inte vad som orsakade hennes symtom, hon hade inga pengar till röntgenundersökningar och det kom bara svar på hälften av de ordinerade blodproven. Det enda jag vet var att hon hade ett 10-faldigt förhöjt bilirubin, mest konjugerat, ett krea runt 700, spontanförhöjt PK på 2,6, förhöjt APTT och lätt/måttlig trombocytopeni runt 120. Normala transaminaser (?!) och normalt ALP. Hb runt 90. Negativt malariautstryk. Hittade också några gamla röntgenplåtar där hon såg ut att ha ett gigantiskt hjärta, så förmodligen någon form av kardiomyopati sen tidigare också. Allmänt ödematös men rena lungor. Obstetrikerna pratade om DIC och HELLP, vet inte om det var för att hon hade blött mycket under förlossningen. Jag noterade ingen särskild blödningsbenägenhet dock och trombocyterna var ju inte så värst låga så någon svår DIC borde det inte varit. Och stämmer ju inte med HELLP heller. Första dagen var hon somnolent men ändå pratbar. Men sen hände något cerebralt, precis när vi höll på och grejade med tuben och sonden (de intuberas ofta vakna här) så blev hon bradykard, desaturerade och blev medvetslös med vidgade, helt ljusstela pupiller. Hjärnblödning, inklämning? Senare blev hon hypoton med ett blodtryck runt 50 trots dobutamininfusion. Fick ingen vätska men levde ändå i två dygn till. Enligt lag i Tanzania får man inte extubera (koppla bort respiratorn) en patient som inte kan andas själv så hon fick ligga kvar i respan tills hjärtat stannade trots att alla visste sen flera dagar att hon inte skulle klara sig. Nån mer hepatologiskt kompetent som har något diagnosförslag? Kan levern varit så sviktande att transaminasproduktionen blev helt utslagen? Frustrerande att inte ha någon att diskutera med (kom aldrig någon internmedicinare och rondade).
En dag följde jag med en av anestesiologerna till internmedicinkliniken och fick då träffa en patient som låg på IVA för ett par veckor sedan. Det var tyvärr inte något uppmuntrande möte, undrar vad för liv hon överlevt till. Hon kom in med svår blödningschock efter en illegal abort i sjätte månaden. Vet inte hur aborten gick till och frågade inte heller. Ville inte veta. Hon var universitetsstudent på sista året och hade oplanerat blivit gravid med sin pojkvän som dragit sig ur förhållandet och avsagt sig allt ansvar. På grund av långvarig cirkulatorisk chock fick hon utbredda ischemiska hjärnskador och var under tiden på IVA delvis förlamad. Nu kunde hon röra båda armarna men blicken stirrade rakt fram, helt okontaktbar och apatisk. Svårt att veta om hennes tillstånd bara beror på grund av hjärnskador eller om det också finns någon slags psykisk komponent. Oavsett vilket, så fruktansvärt sorgligt, tragiskt och bara överjävligt på alla sätt. Önskar att de svenska barnmorskor som vägrar utföra abort i sitt arbete kunde få träffa henne. Och önskar såklart att abort skulle legaliseras i hela världen. I Tanzania är abort bara tillåtet om moderns liv är i fara. Liknande gäller i de flesta afrikanska länder, med lite varierande regler (abort kan till exempel vara tillåtet inte bara för att rädda liv utan också för att rädda fysisk hälsa, i vissa länder även mental hälsa). I 14 länder är det helt förbjudet utan undantag. Bara tre länder tillämpar fri abort; Sydafrika, Cape Verde och Tunisien. Ändå slutar ca 13% av alla graviditeter i Afrika i abort, varav endast 3% med säkra metoder. Östafrika har högst antal aborter i Afrika i förhållande till befolkning. Ca 18% av mödradödligheten beräknas bero på osäkra aborter vilket motsvarar 13000 kvinnor per år. Lika många som om alla kvinnor i Motala skulle dö. Varje år.
Jag har också fått bekanta mig med denguefeber som det är ett utbrott av här just nu. Dengue är endemiskt i Latinamerika och Sydostasien men finns i vanliga fall inte här. Det har dock varit enstaka utbrott senaste åren och ytterligare ett har konstaterats senaste månaden här i Dar es Salaam med ett par hundra drabbade. Denguefeber är ett virus som sprids via myggor men beter sig lite tvärtom mot malaria; man blir sjukare om man haft det tidigare, det är oftast mildare för barn och myggorna som sprider dengue biter på dagtid istället för nattetid som malariamyggorna. Det finns ingen behandling eller vaccin. I milda fall ter det sig ungefär som influensa, i svårare fall kan man få blödningsproblem. Dödsfall inträffar dock framför allt inte pga blödningar vad jag förstår utan pga ökad kärlpermeabilitet med ett extremt plasmautträde som leder till hypovolemi och chock. Har inte bekymrat mig jättemycket om denguen, det är ganska få som drabbats här än så länge och verkar ju som sagt vara relativt milt första gången man insjuknar. Men så hörde svägerska M av sig angående sin tandläkarkollega som fått dengue och låg inlagd på privat/personalavdelningen på Muhimbili. Visade sig vara en vän till en av anestestiologerna också så vi gick dit och tittade till honom och jisses så dålig han var. Högfebril och så kolossalt smärtpåverkad. Privat/personalvåningen på medicinkliniken är tänkt att vara lite bättre än de vanliga avdelningarna men där låg han med en smutsig, löst hängande nål, utan intravenös vätska och ingen kunde tala om vad han hade för blodtryck eller vad dagens prover visade. (Men två dagar innan var trombocyterna 50 fick vi i alla fall veta.) Så vi bytte nålen och såg till att han fick vätska. Enkelrum hade han visserligen fått men med trasiga fönster, dörren hängande på trekvart och med myggnätet snyggt uppknutet ovanför sängen. Så nu har väl snart hela Muhimbili denguefeber. Och ja, jag har fått lite mer respekt för dengue och smörjer numera in oss synnerligen noggrant med myggmedel varje morgon.
Regnet fortsätter att ösa ner. Det regnar neråt, uppåt, från sidorna och på diagonalen. Igår var E2's födelsedag (som hon firade med till hälften glädje, presentlek och muffins till middag och till hälften genuin 3-årsilska vrålandes "dummadummadumma bajskorvmamma å mallgrodepappa ja ska slå er fö ni e så duuumma") och idag skulle vi haft kalas men då de flesta av kalasgästerna inte kan ta sig hemifrån pga översvämning har vi fått skjuta upp det.
Mvua nyinge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar