Malaria. & mera regn. Och lite sol.

Denna vecka har jag fått se cerebral malaria för första gången, om det nu verkligen är det. Patienten svårbedömd neurologiskt då han pga agitation är fastbunden och får en massa morfin som ackumuleras på grund av svår njursvikt (krea 1000). Finns inga bensodiazepiner på avdelningen så det enda sjuksköterskorna har att ta till när han försöker slita ur tuben och alla andra slangar är morfin. Idag var han dock sämre i medvetande även utan morfin och med fokalneurologiska symtom, helt slapp i ena sidan utan reflexer och ingen reaktion på smärtstimulering vilket väl inte riktigt stämmer med cerebral malaria. Borde såklart göras en CT av huvudet men finns inga pengar. Ryktades att det kanske fanns en anhörig men oklart om någon lyckades kontakta den. Frågade efter blodsocker (malaria ger ofta lågt blodsocker) men det gick inte att få, stickorna till mätaren var slut. Börjar vänja mig nu. Tänker jaja, han var ju faktiskt 25, han var ju inte ett barn i alla fall.
Första malariafallet jag sett här faktiskt, vilket kan tyckas lite märkligt i ett endemiskt område. Men dels hanteras majoriteten av malariafallen på distriktssjukhusen utan att behöva vidareremitteras och dels är det rätt ovanligt med svår malaria hos vuxna som ju här är åtminstone partiellt immuna. På barnkliniken lär det nog finnas en del malariafall dock.

Och hur otroligt det än låter så regnar det ÄNNU mer. Förra veckan fastnade P i bilkö mitt i en sjö på väg att hämta barnen i skolan. Vatten halvvägs upp till fönstren. Efter ett par minuter börjar han och medpassagerare M, en av de andra svenska ST-läkarna, känna sig blöta om fötterna och inser att det läcker in vatten i bilen. M börjar försöka ösa ur vatten med en gammal tom savanna-flaska vilket funkar sådär. Efter en stund känner de hur bilen liksom tappar markkontakt och börjar flyta runt i vattnet. P lyckas på nåt sätt ändå styra runt, få markkontakt igen och burnar ut ur sjön i motgående körfält. Medan M med öppen dörr öser ut vatten med sin sko. Framme på skolan fick fröknarna hjälpa till att ösa ur vatten. Men på vägen hem händer samma sak igen. Trafikstopp mitt i sjö. Mitt framför P och tjejerna flyter en bil med en ensam kvinna iväg och kraschar in i en vägg. Istället för att hjälpa henne börjar trafikpoliserna som övervakar kaoset vråla att alla måste flytta sig och köra undan. Vilket ju inte är helt lätt i en sjö i kö bland hundratals bilar. P kommer liksom ingen vart. Varpå en av poliserna stiger fram och pekar med sitt gevär på bilen och vrålar ännu mer. "Ska polisen skjuta oss nu?" undrar E2. Eh nädå det tror jag inte svarar P. Okej säger E2 och fortsätter kivas med syrran. Hon börjar nog vänja sig hon med.

Men igår var det faktiskt sol för första gången på länge! Hela dan!!